Lundinsfären kopplas till Hillary Clinton

Med tanke på att höstens presidentval i USA ser ut att stå mellan Hillary Clinton och Donald Trump finns det en rad intressanta omständigheter kring svenska företag och stiftelsers koppling till Clintonklanen som är värda att lyfta. Låt mig till att börja med påminna om Washington Times artikel med rubriken "Bill Clinton's foundation cashed in as Sweden lobbied Hillary on sanctions".

Totalt inkasserade den svenska delen av Clintonfamiljens stiftelser donationer på 26 miljoner dollar. Läckta mail från WikiLeaks visar att utrikesdepartementet i USA läxar upp Sverige och kräver att regeringen ska tvinga Ericsson att skärpa sig. Då får någon på Ericsson den lysande idén att sponsra ett tal av Bill Clinton, något de aldrig tidigare gjort. De betalar 750 000 dollar för ett 20 minuter långt tal. Bill håller talet och några dagar senare går State Department ut med ett uttalande om att de inte kommer att gå vidare med sina krav.

Men det finns andra, och mindre omskrivna, kopplingar mellan svenska företag och Clintons stiftelser. I en nyutkommen bok anklagas Lundinsfären för att ha mutat Hillary Clinton - i syfte att påverka USA:s politik gentemot Demokratiska Republiken Kongo. Trots sitt namn är Kongo allt annat än demokratiskt. Ja, det är faktiskt så odemokratiskt att Hillary Clinton 2006 gav sitt stöd till ett lagförslag - Congo Relief Security and Democracy Promotion Act - med krav på demokratiska reformer av Kongo och hot om ekonomiska sanktioner.

Året därpå - 2007 - donerade Lundin 100 miljoner dollar till Clintonstiftelserna. Orsaken till att man valde just Clintons stiftelse  och inte exempelvis Röda Korset eller Läkare Utan Gränser känner vi inte till. Den konspiratoriskt lagde skulle kunna tro att det finns en koppling till hotet om att USA skulle ta i med hårdhandskarna mot Kongo.

Och år 2009 blir Hillary Clinton utrikesminister. I samband med detta ändrar hon uppfattning och fullföljer inte kraven på demokratisering av Demokratiska Republiken Kongo.

Allt detta är indicier - inga bevis för att något oegentligt inträffat. Men lägger vi ihop alla dessa tal och donationer och märkliga sammanträffanden framträder ett mönster. Och detta mönster är i sig ett skäl till att det amerikanska folket inte riktigt litar på Hillary Clinton - eller för den delen andra ledande professionella politiker. I Bernie Sanders såg man något så ovanligt som en förhållandevis okorrumperad och idébaserad politiker. Låt vara att han var socialist - något som normalt är ett stort NO, NO! i USA. Det säger något om hur desperat man söker efter något nytt och genuint.

Besvikelsen blev stor när han på konventet - enligt traditionen - gav sitt stöd till Hillary. En stor del av hans anhängare marscherade helt enkelt ut från lokalen.

I svenska medier får vi läsa väldigt lite om de amerikanska politikernas tvivelaktiga affärer - om hur de politiska klanerna gör USA allt mer likt Grekland eller Brasilien. DN har berört anklagelserna om korruption i den här artikeln och tidningen The Local har skrivit om Lundinaffärerna här.

Men i övrigt är det tunt. Faktum är att de svenska kopplingarna till Clintons misstänkta korruption fått väldigt liten uppmärksamhet. Detta är märkligt, när man tänker på hur mycket som skrivits om Carl Bildts styrelsepost i Lundin Oil och de två kidnappade journalisterna - som var ute för att kartlägga Lundinsfärens engagemang i Etiopien.

Nu är jag kanske konspiratorisk igen, men man får känslan av att svenska journalister är mindre intresserade av att följa upp spår som leder till "fel" politiker. För i det svenska narrativet är Hillary Clinton den goda prinsessan som kämpar mot den onde skurken Donald Trump. Historien om Clintonklanens korruption och blodsmineraler - som hämtat ur Greg Cambells bok "Blood Diamonds" - passar inte riktigt in i de svenska mediernas världsbild. 

Det är möjligen därför vi i Sverige hör så lite om den mörka sidan av familjen Clintons liv.

Kommentarer till detta inlägg