Om tre år ser vi inte längre på film

Funderar lite över hur VR (Virtual Reality) kommer att påverka marknaden för film. Och mina slutsatser kanske förvånar er något, men faktum är att jag inte kan komma till någon annan sådan än att marknaden för film kommer att gå samma väg som marknaden för papperstidningar.

Jag vet att alla inte håller med om det. Därför tänkte jag lägga fram mina argument för tesen att regissören med klappa - get, set, go - är helt passé inom tre år.

Den första observationen för att styrka min tes är att VR redan i dag producerar upplevelser fullt i nivå med biografer. Hur kan detta komma sig, då upplösningen bevisligen är mindre sett i förhållande till betraktningsvinkeln?

Förklaringen är att avståndet mellan betraktare och skärm alltid är optimalt i ett VR-set. Det krävs därför betydligt färre pixlar för att återge omgivningen på ett korrekt sätt. I dag är betraktningsvinkeln 120 grader. Om något år är den 220 grader - och större än så behöver den inte bli. Upplösning på 4000x2000 (per öga) motsvarar retinanivå.

Uppfattningen om att headseten som säljs i dag har för låg upplösning är därför bara delvis sann. Avsevärt viktigare för att återge tredimensionella miljöer är datorernas kapacitet. Men för att bara visa film krävs inga kraftfulla datorer, det räcker med dagens burkar.

Förklaringen till att VR inte redan tagit över filmmarknaden är ironiskt nog att det inte funnits några bra VR-spelare. Detta är ett mjukvaruproblem som kommer att lösas inom kort. Det har heller inte funnits några VR-filmer - trots att det enkelt går att överföra en IMax-film till VR.

Ett annat argument mot VR är att vi som filmkonsumenter inte vill vara med i filmen, utan bara titta på den. Någon har till och med uttryckt att tittarna inte kommer att vilja ha en så verklig upplevelse som VR kan ge.

Det argumentet liknar tesen att film gör sig bäst i svartvitt och att färg-tv kommer att ge en alltför verklig bild av verkligheten. Det visade sig inte stämma och inte heller tesen att människor föredrar att saker och ting utspelar sig på en plan yta kommer i längden att hålla.

Ok, men tredimensionella filmer finns ju. Och dom har inte blivit någon hit.

Fördelen med VR är att man kan simulera bioläget och spela upp filmer i samma plana läge som vanliga 3D-filmer. Och då blir det uppenbart varför inte rektangulär 3D förmår att slå igenom. 3D med ett VR-set är visserligen av bättre kvalitet än 3D på en LED-TV, men det är ändå en mycket begränsad upplevelse.

Det är först när man går över till 180 grader (eller 360 grader) i kombination med 3D som närvarokänslan uppstår. Det är inte bristande kvalitet som gör enbart 3D ointressant - det är att allt utspelar sig inom en avgränsad rektangel. Oavsett hur många dimensioner man än lägger till kan det aldrig bli verkligt så länge filmmakarna är begränsade av det rektangulära formatet.

Den bistra sanningen för regissörerna är att konsumenter som går över till 3D 360 aldrig kommer att se tillbaka. Film i dagens mening är en återvändsgränd i likhet med CD-skivan. Regissörerna kommer att behöva tänka på ett helt nytt sätt.

Kommer då framtidens film att bli mer statisk - i meningen att regissören inte byter vinkel?

Nja, jag tror nog att man kommer att klippa mindre aggressivt - helt enkelt därför att man inte behöver klippa för att skapa action. I stället kommer man att arbeta med positionerat ljud för att rikta om uppmärksamheten. Helt klippfri tror jag dock inte att framtidens film kommer att vara. Bara lite mer stationär än i dag.

Jag ger dagens filmformat tre år - inte mer. Sedan har VR tagit över större delen av marknaden. Vi får se om jag får rätt.

Kommentarer till detta inlägg