Är människor investeringar eller incitamentsmaskiner?

Den hälsosamme ekonomisten, söndag 19 november, 2017
Bild: 2017-09/dsc01062.jpg

I den nationalekonomiska teorin kan man i analytiskt avseende behandla människor på olika sätt. Å ena sidan kan man betrakta dem som subjekt som agerar givet vissa ekonomiska incitament, å andra sidan kan man betrakta dem som objekt som man kan investera i. Det slår mig att teorin om mänskligt beslutsfattande behöver båda dessa element för att bli fullständig.

Ta en person i en fattig by i Namibia. Ingen skulle påstå att orsaken till att hen förblir fattig är att vederbörande har bristande ekonomiska incitament att bli rik. Ändå är detta grundantagandet i ekonomisk teori. Vi fokuserar nästan uteslutande på drivkrafterna, medan skillnader i resurser ignoreras.

Å andra sidan är det tveklöst också sant att en person som inte får behålla något av det den tjänar inte kommer att ta sig från fattigdom till rikedom. Om personen i Namibia inte får behålla de pengar hen tjänar på att arbeta kommer vederbörande garanterat inte att ta sig ur fattigdomen.

Ett exempel på att den förstnämnda teorin dominerar analysen är att man vid utvärderingen av politiska förslag talar om substitutionseffekter och inkomsteffekter. Inkomsteffekten kan till exempel bestå i att någon som får högre inkomst väljer att arbeta färre timmar. Att öka inkomsten för fattiga (exempelvis via generella bidrag) antas därför ha en negativ effekt på arbetsutbudet.

Jag tror det finns ett grundläggande problem med denna modell. Vi kan ta exemplet med personen i Namibia för att illustrera vari detta består.

Antag att byn i Namibia där personen bor får en donation av en utländsk hjälporganisation som används för att skaffa en internetanslutning till byn. Några kreativa ungdomar bygger upp en verksamhet där de hjälper utländska företag att skriva datorprogram. Pengarna som personerna tjänar används för att köpa varor och tjänster i byn. Några som tidigare arbetat i jordbruket väljer att starta affär.

Samtidigt gör pengarna att invånarna inte längre behöver plöja åkern och de väljer därför att dra ner på sin arbetstid, som kanske ursprungligen uppgick till 16 timmar om dagen, sju dagar i veckan. Det kanske går så illa att de till slut bara arbetar åtta timmar om dagen och fem dagar i veckan.

Hade introduktionen av Internet varit ett beslut av det svenska finansdepartementet skulle tjänstemännen definitivt ha avrått.

"Våra modeller säger att införandet av Internet riskerar att halvera arbetsutbudet. Detta kommer att ha allvarliga effekter på välståndet och framför allt på statens finanser."

Antagandet är att den tid som används för arbete är produktiv och att den tid som används till annat är improduktiv. Men varför har vi i så fall skolor? Vi låter barnen bara drälla omkring under en period då de i stället skulle kunna arbeta på åkern och dra hem pengar till folkhushållet? Många lämnar inte utbildningssystemet förrän de fyllt 25 år - det är åtminstone tio förlorade år.

Svaret brukar vara att de investerar i humankapital. Under kontrollerad ledning av experter (lärare) samlar de under tjugo år på sig förmågor som gör att de kan vara produktiva i arbetslivet. Men det är väldigt kort tid de har på sig för att tjäna in investeringen, för vid 62 går de i förtida pension tack vare ITPK2.

Nu raljerar jag lite, men ni förstår kanske poängen. Om vi tror att det är bra att ägna tjugo år av livet åt att lära sig mer, varför är vi så fixerade vid att öka arbetsutbudet?

Jag tror det har att göra med att skatterna snedvrider valet mellan arbete och investeringar i humankapital. I Namibia där skatterna är låga (antar vi) kommer de ökade skatteintäkterna att användas till investeringar i de aktiviteter som effektivast ökar välståndet. En inkomstökning leder entydigt till förbättrade möjligheter att investera, vilket enligt traditionell tillväxtteori ger ett högre välstånd.

Ingen skulle betrakta det som ett problem att människor inte längre går bakom oxen för att plöja upp en stenig åker hela dagen. Men i Sverige betraktar vi det som ett problem att människor med låg inkomst får arbetsfri inkomst. Det är inte pengarna som sådana som är problemet, utan tanken på att någon annan får våra pengar utan att göra sin plikt.

Ett skäl till att vi tänker så är att skattekilarna gör att vi inte i huvudsak arbetar för oss själva, utan för alla andra. Om andra människor inte drar sitt strå till stacken tvingas vi själva arbeta hårdare. Vi har samtidigt den - i regel felaktiga - uppfattningen att vi med hjälp av krav och kontroll kan få de andra att arbeta mer, så att vi själva behöver arbeta något mindre.

Det här tänkandet har djupa rötter. När vi själva en gång arbetade på åkern, i byalaget, var det viktigt att förhindra att de andra åkte snålskjuts på vår bekostnad. Om jag arbetar ihjäl mig samtidigt som någon annan investerar i sitt humankapital genom att läsa böcker är det jag som drabbas. Att den andra personen sedan kanske får gå på universitetet och bli läkare är inget som jag har någon nytta av. Arbetare bliv vid din läst!

Det är inte svårt att förklara den negativa synen på utbildning i arbetarklassen. Det har inget att göra med godsägarnas exploatering, det är ett normsystem som syftar till att se till att alla drar sitt strå till stacken. Men ur ett individuellt perspektiv är det mer produktivt att *inte* dra sitt strå till stacken, utan att investera i humankapital som gör det möjligt att arbeta med något som kanske tillför samhället betydligt större värde på sikt.

Jag tror vår syn på "fritid" präglas av samma normsystem. Till och med den tid av vårt liv som ägnas åt att bygga upp humankapitalet omgärdas av kontroller och omfattande uppföljning. Det är som om vi inte riktigt litar på att våra medmänniskor kommer att agera på ett sätt som gynnar kollektivet i stort om de får ett alltför stort spelrum.

Har vi undersökt detta empiriskt? Vad skulle hända om vi släppte tanken på att kontrollera våra medmänniskor och i stället började fokusera på att rigga de ekonomiska incitamenten så att det alltid lönar sig att ta sig framåt? Tänk om våra fördomar om andra människor kommer på skam? Tänk om inkomsteffekten i själva verket - precis som i Namibia - är något positivt och att ökade inkomster gör det möjligt för oss att göra bättre prioriteringar - både för oss själva och för samhället i stort?

Det pågår en rad intressanta försök i utvecklingsländer där man helt enkelt ger människor pengar i handen som de kan använda till det de själva önskar. Det har visat sig att pengarna ofta används till investeringar som gör det möjligt att arbeta på ett annat sätt. Arbetsfri inkomst gör det möjligt att bryta en ond cirkel. 

Jag skulle vara intresserad av att studera vilken effekt införandet av barnbidraget fick för mindre bemedlade familjer i Sverige. Barnbidraget är urtypen för en reform som skapar stora inkomsteffekter och som därmed skulle kunna minska arbetsutbudet. Men blev det så? Hur påverkades de familjer som 1948 fick del av detta stöd - och framför allt, hur förbättrades barnens möjligheter att skaffa sig en användbar utbildning när familjen inte längre till varje pris behövde maximera arbetsutbudet?

Är rädd för att vi nationalekonomer i mångt och mycket är fångade av vår samtids moraluppfattningar. Därför letar vi efter modeller som ger stöd för incitamentsmodellen, samtidigt som vi ignorerar evidens för investeringsmodellen. Tanken att arbetsfri inkomst skulle kunna vara något bra förkastas därför på förhand och investeringar i humankapital betraktas som exogent givna. Om staten investerar i högskolor och universitet lär sig människor mer och då ökar BNP.

Men tänk om humankapitalinvesteringar i huvudsak är endogena? Det kanske är den höga beskattningen på arbete som gör att människor utbildar sig i stället? Problemet är bara att de inkomster som man får på grund av att man investerat i humankapital sedan beskattas ännu hårdare.

Det är svårt att säga vart ett perspektivskifte på det här området skulle ta oss. Man kan peka på några områden där vi nog bör tänka om.

1) Trygghet

Mer fokus på att göra det lönsamt att arbeta än på att göra människor så fattiga att de måste arbeta.

2) Utbildning

Mer fokus på att skapa tillgång till kunskap än på att samla poäng och examina.

3) Socialpolitik

Mer fokus på stöd till människor som vill förändra sina liv än på att bura in dem som mest skadar sig själva.

4) Politik

Det finns en gemensam arena där vänster och höger skulle kunna mötas. Med lite större öppenhet för forskningen kan den liberala högern och den frihetliga vänstern skapa gemensamma plattformar för samhällsförändring.

submit to reddit

Med C9 kan man läsa datakunskap på Harvard

Den hälsosamme ekonomisten
Som vanligt på helgen kör jag igång C9. Vet inte hur många som använder detta verktyg för att skriva program, men jag börjar alltid där. C9, som finns på adressen www.c9.io är en molntjänst som gör … Läs mer!

Snart lanserar Avanza bolån

Den hälsosamme ekonomisten
Bild: 2017-09/dsc01062.jpg
Läser att Avanza står i begrepp att lansera bolån . Räntan ska bli 1,29 procent för tre månader, vilket får sägas vara konkurrenskraftigt. Tror konkurrensen på bolånemarknaden kommer att … Läs mer!

Varför Apple Music låter bättre

Den hälsosamme ekonomisten
En artikel om ljudkvaliteten för några olika streamningtjänster fick mig att göra lite research. Chad Woodford hade lyssnat på tre olika stremingtjänster; Tidal , Spotify och Apple Music . Även om man ska ta alla slutsatser om ljud med en smula salt skulle det kunna ligga något i hans något märkliga slutsats - att Apple Music är den tjänst … Läs mer!

Myten om den säkra investeringen

Den hälsosamme ekonomisten
Bostadsmarknaden omgärdas av många myter. Den största myten är att priserna för bostäder alltid kommer att stiga. Vem har inte hört bekanta tala om att en bostadsrätt i Stockholm är en säker investering. Sanningen är att bostäder, precis som andra varor och tjänster, över tid sjunker i pris. Kanske inte i nominella termer, men åtminstone i … Läs mer!
Ett stort knippe ris till oppositionspartierna som mer eller mindre har tagit avstånd från Finansinspektionens amorteringskrav. Sverige har utmärkt sig för att vara ett land där de politiska partierna tar ansvar. I det läge som råder är det absolut nödvändigt att bromsa utvecklingen av bostadspriserna och att förhindra att ytterligare hushåll … Läs mer!

Slutet för Mugabe

Den hälsosamme ekonomisten
Ser ut som om vi bevittnar slutet för Robert Mugabe . Det hade Ingvar Carlsson inte kunnat tro när han gick där på flygplatsen - hand i hand med envåldshärskaren. Bilden kan man bland annat se här .  Möjligen var det svårt att vid den tiden förutse vilket elände Mugabe skulle lyckas åstadkomma. Socialdemokratiska politiker har dock haft … Läs mer!

Pedagogiskt av FI

Den hälsosamme ekonomisten
Har lyssnat på Finansinspektionens presskonferens om de skärpta amorteringskravet. Erik Thedéen tar effektivt död på argumentet att ett skärpt krav skulle missgynna ungdomar och låginkomsttagare som försöker ta sig in på bostadsmarknaden. Skälet till att det inte förhåller sig på det sättet är att det som begränsar dessa gruppers möjlighet att … Läs mer!
I morgon väntas Finansinspektionen besluta om att införa ett amorteringskrav för dem som lånar mer än 450 procent av sin årsinkomst. Så låt oss en gång för alla slå fast följande - ingen person med förnuftet i behåll lånar mer än 450 procent av sin årsinkomst. Även efter att kravet har införts kommer man dock att kunna göra det, men då måste man … Läs mer!

Ägnat dagen åt Ajax

Den hälsosamme ekonomisten
Nej, inte rengöringsmedlet - även om det nog också skulle behövas. Det handlar förstås om programmering. AJAX står för  A synchronous  J avaScript  A nd  X ML och är en metod för att skapa kommunikation mellan webbsidor och databaser/servrar utan att behöva ladda om sidan. Javascript är pest och pina, men tyvärr nödvändigt för att skapa … Läs mer!

Om bloggen

Den hälsosamme ekonomisten är en blogg som handlar om sjukvårdens organisation, incitament och klassisk liberalism - allt skrivet ur ett ekonomistiskt perspektiv. Webbplatsen använder tredjepartskakor (cookies) från Disqus, Piwik, Facebook, Google och Twitter för att anpassa innehållet och annonserna till användarna, tillhandahålla funktioner för sociala medier och analysera vår trafik. Vi vidarebefordrar information om din användning av vår webbplats till de sociala medier och annons- och analysföretag som vi samarbetar med. Du kan läsa mer om webbplatsens kakpolicy här. Denna sida drivs med webbverktyget Bolt. Av Mattias Lundbäck

VR och Minds

Den hälsosamme ekonomisten finns även tillgänglig i VR. Har man HTC Vive eller Occulus Rift når man hifi://ekonomism genom att först installera appen High Fidelity som ger tillgång till en stor mängd olika virtuella världar. Sedan skriver man bara "ekonomism" i Goto-fältet i HiFi. Fältet motsvarar adressraden i en vanlig webbläsare.

Gå med i Minds.com - ett alternativ till Facebook som bygger på Open Source.

Läs bloggkollegor

Anybodys Place Carl-Johan Westholm Cornucopia Danne Nordling Eskil Ullberg Fnordspottning Fredrik Malm Fredrik Segerfeldt Gustav Nipe Henrik Alexandersson Janerik Larsson Jonas Grafström Lennart Grundel Maria Abrahamsson Markus Uvell Mina Moderata Karameller Mattias Svensson Opassande Per Gudmundson Sjätte Mannen Tanja Bergkvist The Market Monetarist

Sociala medier

Den hälsosamme ekonomisten är en blogg för dig som är intresserad av ekonomi, politik och teknik. Följ mig på Twitter för regelbundna uppdateringar. Läs mer om Den hälsosamme ekonomisten och Mattias Lundbäck här.


Linkonomism
Googelkonomism
Feedkonomism