vård

Regeringens vinstreglering en dödsfälla för den ideella sektorn

Regeringens förslag om att begränsa vinsterna i välfärden kan ironiskt nog innebära att stora delar av den ideella välfärdssektorn slås ut. En lekman på området tycker nog att detta förefaller ologiskt då själva poängen med icke-vinstdrivande verksamhet just är att den inte ska gå med vinst. Men orsaken till att förslagen till och med kan slå hårdare mot ideella företag än mot vinstdrivande är att det som regleras i Reepalus utredning inte är utdelningen till ägarna, utan själva vinsten.

Även ideella företag har behov av ekonomiska buffertar som jämnar ut resultatet mellan olika år. De flesta företagen och organisationerna i denna grupp har dessutom ett extremt litet operativt kapital, vilket gör det omöjligt att balansera ekonomin utan att bryta mot begränsningen om sju procents vinst plus statslåneräntan.

Förutom att regleringen gör det omöjligt för den ideella sektorn att växa genom nyinvesteringar kommer likviditet att bindas i tillgångar som blir svåra att avyttra. Man kan tänka sig att ett ideellt företag förlorar en anbudstävling som det räknat med att vinna. Det ideella företaget har inga ägare som kan skjuta till pengar via exempelvis en nyemission - själva poängen med verksamheten är ju att den ska vara självförsörjande.

Jag skulle vilja gå så långt som att påstå att de ideella företagen kommer att drabbas hårdare av regleringen än de vinstdrivande, då de icke vinstdrivande aktörerna saknar de möjligheter som de vinstdrivande företagen har att skaffa fram kapital.

Det bör noteras att inte heller de vinstdrivande företagen har något skäl att investera i en verksamhet som kan ge en avkastning på operativt kapital som bara uppgår till sju procent. Skillnaden är att möjligheten åtminstone finns i teorin.

För de ideella aktörerna blir vinstförbudet en dödsfälla. Om de vinstdrivande företagen dör sotdöden när förslaget genomförs blir hädanfärden för de ideella aktörerna desto mer brutal. De tvingas först leva på ekonomiska marginaler som tunnar ut den ekonomiska motståndskraften. När de sedan utsätts för en kris - till exempel en förlorad upphandling - blir det likviditetskris och omedelbar konkurs. 

Hur många ideella aktörer med anrika traditioner som kommer att slaktas om regeringens förslag går igenom kan vi bara spekulera i. Vi minns vilket ramaskri det blev när Röda Korset förlorade Stockholms stads upphandling av vård för tortyrskadade. Multiplicera den kritiken med tio eller hundra så har vi folkstormen som skulle följa om regeringen får igenom sin proposition.

Tro mig - regeringen vill inte få igenom det här förslaget. Det är en av de största politiska bluffarna i svensk politisk historia någonsin. Men ibland råkar det sig så olyckligt att förslag som enbart var tänkta att fungera som politisk avskräckning blir verklighet. Undrar om Stefan Löfven tänkt igenom det scenariet? Vågar han verkligen ta risken?

comments powered by Disqus


submit to reddit

« Klokt av SL att avskaffa zonerna - Philip Botström går i Gustav Vasas skidspår »