Debattartikel: Slår vinstdrivande aktörer ut ideella?
Från en del debattörer, bland andra Jonas Sjöstedt, hörs ibland påståenden om att de vinstdrivande aktörerna i välfärden slår ut ideella aktörer. Detta är dock en åsikt som har litet stöd i forskningen. Vi kan notera att de kommuner i Sverige som har en stor andel vinstdrivande aktörer i regel också har en större andel ideella aktörer – något som talar emot teorin om utträngning. Vi vill peka på att det snarare är sättet som vård och omsorg upphandlas på som är det stora problemen.
I många länder utanför Sverige har den ideella sektorn en tydlig och definierad roll inom vård och omsorg. I USA drivs trettio procent av alla särskilda boenden (nursing homes) och mer än sextio procent av alla akutsjukhus av ideella aktörer. På den europeiska kontinenten, bland annat i Holland och Tyskland, är andelen ännu större.
Ratio har på uppdrag av Myndigheten för Tillväxtanalys ställt frågan om varför Sverige har en så liten andel idéburna aktörer i välfärdsverksamheten, men hittar inga belägg för Sjöstedts tes om utträngning. Däremot finns det en rad andra faktorer som gör det svårt för ideella utförare att växa.
En sådan faktor är sättet på vilket verksamheterna ersätts för sina insatser. Det finns i dag endast fem kommuner som tillämpar Lagen om valfrihetssystem (LOV) för särskilda boenden. Det gör att brukarna har föga annat att välja på än det eller de särskilda boenden som vunnit kommunens upphandling.
Enligt EG-rätten kan man i en offentlig upphandling heller inte prioritera ideella aktörer framför vinstdrivande. Ändå finns det många äldre som av olika skäl säkert skulle föredra en ideell aktör framför en vinstdrivande.
Kraven som kommunerna ställer är ofta mer fokuserade på pris och mätbara faktorer än på mjuka värden, som verksamheternas värdegrund och ideologi. Effekterna av detta blev tydliga när Stockholms läns landsting för en tid sedan upphandlade vård för tortyrskadade – en upphandling som Röda Korsets omvittnat kvalificerade verksamhet förlorade.
I en offentlig upphandling enligt LOU betyder historien föga och löftena allt. Det är ovanligt att upphandlingarna följs upp ordentligt och även om så skulle vara fallet är det i regel alltför dyrt att bryta ett ingånget avtal.
Till skillnad från Lagen om offentlig upphandling (LOU) tillåter Lagen om valfrihetssystem (LOV) däremot hänsyn till mjuka faktorer, som värdegrund och utförarens anseende. Vid tillämpning av LOV är det brukarna själva som väljer boende och det finns inga regler som begränsar vilka faktorer som man kan lägga till grund för sitt val.
När Ratio i en enkät tillfrågade de ideella utförarna inom äldreomsorgen visade det sig att de själva betraktar LOU som ett av de största hindren. Andra faktorer som ses som problematiska är bland annat tillgången till kapital. I andra länder, bland annat Storbritannien, finns exempel på hur man genom användning av ”hybridkapital” har kunnat underlätta för ideella aktörer att etablera sig.
För oss förefaller det, speciellt mot bakgrund av problemen med LOU, en aning märkligt att såväl vänsterpartiet som socialdemokraterna vill avskaffa LOV. Utan LOV lär den ideella sektorn få svårt att konkurrera med professionella anbudsgivare i den kommersiella sektorn. Vi skulle snarare vilja se en utveckling i motsatt riktning, med ökad användning av LOV i stället för LOU. Vi tror att det på sikt skulle göra det möjligt för den idéburna sektorn att växa och kanske bli lika betydelsefull som i vår omvärld.
Mattias Lundbäck, Nationalekonom och forskare vid Ratio
Anders Lundberg, Läkare och verksam vid Karolinska Institutet med frågor som rör välfärdens organisation
