Cervenka kanske skäller på fel träd?
Har tagit del av Svenska Dagbladets mycket intressanta granskning av Vattenfalls bokföring och företagets tradingverksamhet. Tidningens huvudspår verkar vara att tradingsverksamheten är överskattad och att det goodwillvärde som den representerar i själva verket bör avskrivas.
Men låt oss göra tankeexperimentet att tradingverksamheten faktiskt är korrekt värderad. Hur tjänar avdelningen i så fall sina pengar?
En djärv teori skulle kunna vara att det alls inte handlar om trading, utan om beskyddarverksamhet. Betänk att Vattenfall är en så stor aktör på den svenska marknaden att företaget i praktiken kontrollerar priset på el. Om några vattenkraftverk helt plötsligt måste repareras finns det en aktör som har informationen före alla andra aktörer.
Varför skulle Vattenfall då inte ta en position på elmarknaden, exempelvis köpa stora mängder el för leverans under den period som vattenkraftverken måste repareras?
Om motparten på marknaden vet att det är Vattenfall som köper lär i och för sig priset pressas upp snabbt, precis som på alla marknader där insiderhandel förekommer. Men innan alla fattat att Vattenfall vet något som de andra inte vet kan företaget tjäna mycket pengar. Om Vattenfall inte haft någon tradingsverksamhet skulle man bara kunnat tillgodogöra sig de ökade intäkter som ett högre pris medför. Detta skulle dock ha fått betalas med lägre volym och det är inte sannolikt att nettoeffekten blir positiv.
Men om Vattenfall kan utnyttja sin insiderinformation för att skapa hävstång på marknaden blir läget ett annat. Då kan tradingavdelningen i förväg ta en position och tillgodogöra sig prisökningen - inte bara på sin egen elförsäljning, utan på alla andra producenters elförsäljning.
Ett terminskontrakt innebär att köpare och säljare förbinder sig att göra en affär till ett visst förutbestämt pris någon gång i framtiden. Om priset vid denna tidpunkt är högre än det förutbestämda priset har terminen ett positivt värde. I annat fall är köparen skyldig att betala mellanskillnaden. Kunskap om när ett vattenkraftverk ska repareras ger förstås ett övertag. Om Vattenfalls traders då köper terminer för leverans till lågt pris när priset förväntas vara högt kan företaget göra en vinst.
En fråga återstår - vem skulle vara så dum att han eller hon spekulerar mot Vattenfall, ett företag som har elmarknaden i sin hand? Svaret är "elkonsumenterna". Det är kunderna som vill försäkra sig om att få el till ett visst pris i en osäker framtid som måste betala för Vattenfalls kunskapsövertag. Med hjälp av terminerna och elhandeln kan Vattenfall tillgodgöra sig de arbitragevinster som på en normal marknad i stor utsträckning skulle ha tillkommit mäklare och hedgefonder.
Man skulle kunna säga att Vattenfall inte bara säljer el, utan också kunskapen om när elen kommer att vara dyr eller billig. Men det stannar inte här. Genom att påverka volatiliteten på marknaden - göra elförsörjningen mer stokastisk - kan Vattenfall öka vinsterna av elhandeln. Med större varians i elpriset kommer behovet av terminskontrakt att öka och Vattenfalls vinst att stiga.
Därför är jag inte ett dugg förvånad över att tradingsavdelningen värderas till drygt trettio miljarder. Skälet är att det inte handlar om trading, utan om försäljning av beskydd mot nyckfulla elpriser. "You wouldn´t want anything nasty to happet to this nice industri, would you?"
Detta är också skälet till att Vattenfall varit så njugga mot reformer som syftar till att öka efterfrågeelasticiteten på marknaden. Med större efterfrågaelasticitet och leverans av el på timbasis i stället för snittpris försvinner marknaden för prissäkring. Och det är ju inte så roligt när man själv sitter med marknaden i sin hand.
Jag skulle därför uppmana den analytiskt skarpe Andreas Cervenka att fundera över om SvD möjligen skäller på fel träd. Kanske är tradingsavdelningen verkligen värd trettio miljarder och kanske är det detta som är det verkliga problemet.
