Den hälsosamme ekonomisten

::: Den hälsosamme ekonomisten - en blogg om ekonomi, politik och teknik :::

Vi ser bilderna från kravallerna i Baltimore och tar del av deprimerande statistik om brottslighet, polisvåld och social misär. Hur hamnar ett samhälle där? Och vad kan vi göra för att undvika att själva göra det?

Tror att receptet för misslyckande är att låta bli att ta ansvar. Att hänskjuta problem till någon annan - utan att skicka med de resurser som krävs för att lösa problemet.

Baltimores lokala politiker är liberaler och sannolikt lika politiskt korrekta som en genomsnittlig miljöpartist på Södermalm. Så hur har Baltimore blivit centrum för polisvåld och olösta sociala problem? Det är ju inte så att de styrande politikerna är fascister och därför fattat beslut om hårdare tag mot samhällets utsatta.

Anna Dahlberg skriver i Expressen om att politikerna på central nivå lämpar över ansvar på kommunerna. Först var det LSS och LASS. Pengarna skulle tas någonstans ifrån, men inte från staten. Nu vill staten att kommunerna ska garantera att bemanningen på demensboenden ligger på en viss nivå och att hemtjänsten lagar maten hemma hos omsorgstagarna.

Men det är inte staten som betalar. Staten ställer krav, utan att skicka med resurser. Pengarna till LSS får väl tas från äldreomsorgen. Och pengarna till äldreomsorgen får väl tas från skolan. Och pengarna från skolan får väl tas från ...

Det som hänt i Baltimore är att polisen ställts inför oöverstigliga problem. De lokala myndigheterna kan inte tillgodose polisens resursbehov och polisen tvingas därför hantera problemen inom ramarna för de resurser som står till buds.

Då är det inte så konstigt att man tar genvägar. Politikerna låtsas att polisen får tillräckligt med resurser för att sköta sitt jobb. Och poliserna låtsas att de uppfyller politikernas högt ställda krav på rättssäkerhet och humanism.

Det fungerar hyfsat - tills någon synar korten och med en filmkamera visar hur det går till i verkligheten. Då går det inte längre att låtsas. Några syndabockar måste utses, fast de nog inte agerat så mycket annorlunda än alla andra.

Samma sak i omsorgen. Helt plötsligt uppstår det en vårdskandal. Omsorgen uppfyller inte medborgarnas förväntningar. Ett vårdföretag hängs ut och anklagas för vanvård, trots att alla vet att orsaken till skandalen egentligen är att resurserna aldrig någonsin var anpassade till behoven.

Staten tar inget ansvar för det som hänt. Staten har bara krävt att kommunerna ska göra allt mer inom ramen för samma resurser. Man ska klara av att bemanna demensboenden dygnet runt, man ska klara av att erbjuda assistansersättning inom ramen för en oförändrad budget och hemtjänstpersonalen ska hinna laga mat hemma hos vårdtagaren.

Politikerna i Baltimore var goda liberaler, de hade ingen ambition att införa fascistiska arbetsmetoder i poliskåren. Trots det gick allt snett. De kompetenta cheferna gav upp och slutade - de som blev kvar var de som inte brydde sig. Personalen utarbetade nödlösningar för att hantera problem som tycktes övermäktiga.

Det är receptet för katastrof - oavsett om det handlar om lag och ordning i Baltimore eller om Koppargårdens äldreboende.

Kommentarer till detta inlägg


















I romanen Against the wind beskriver science fiction-författaren Arthur C Clarke hur den mänskliga civilisationen plötsligt, på något oförklarligt sätt, har gått tillbaka till stenåldersnivå efter mi…

Kommentarer till detta inlägg






Världshälsoorganisationens varning för att dricka kamelurin trendar på Twitter och Facebook. Förmodligen är det fördomar mot urinvånarna som ligger bakom nyheten, tänker jag. Men döm om min förvån…

Kommentarer till detta inlägg





Fler inlägg ...