Gå till botten med problemen

23 Jul 2014

Den tyska regeringen tillhandahåller en lista på webbsidor som ska blockeras. Liknande listor finns i Sverige och tillhandahålls av webboperatörerna. Mycket av det som en gång har funnits på dessa sidor är sådant som inte bör finnas på nätet. Att myndigheterna försöker avlägsna olagligt material är därför inte fel. Problemet är sättet man gör det på.

Att sätta upp ett hemligt filter på nätet får två effekter. Dels signalerar man att myndigheterna inte orkar eller vill spåra upp förövaren, dels skapar man en lista som underlättar för den söker efter dessa olagliga sidor. Merparten av dessa listor har nämligen läckt ut - många finns tillgängliga på nätet som veritabla länksamlingar.

En undersökning av sidorna i ett svenskt nätfilter visade dock att det bland 200 blockerade sidor bara fanns tre som verkligen tillhandhöll olagligt material. När webbleverantörerna kontaktades stängdes alla dessa tre sidor omedelbart. Resten av sidorna hade antingen ändrat inriktning eller hamnat i registret av misstag.

Detta visar att myndigheterna förmodligen nöjt sig med att lägga in sidorna i filtret, utan att ens bekymra sig om att kontakta den ansvarige för servern. Filosofin verkar vara att om något inte kan nås med en sökning på Google så finns det inte. Problemet löst.

I stort sett alla dessa listor har dessutom läckt ut till allmänheten. Myndigheternas blockeringslistor har därmed fått motsatt effekt - i stället för att blockera olagligt material har listorna fungerat som länksamlingar till hjälp för personer som söker sådant material.

Men det finns andra problem med filtren. Ett svenskt företag som tillhandahåller nätfilter - Netcleanhar nyligen anlitats av den turkiska regeringen. Och med tanke på den turkiska regeringens inställning till nätfrihet är det lätt insett vad de ska använda filtret till - att blockera kritik mot regimen. Turkiska regimkritiker har varit mycket negativa till Netcleans verksamhet i landet.

Om ansvariga myndigheter vill komma åt olagligt material på nätet kan man inte begränsa sig till att sätta upp ett filter för svenska nätanvändare eller något annat lands användare. Man måste söka upp den ansvarige för servern och påtala att det illegala materialet finns där. I nio fall av tio löser detta förmodligen problemet och gör det samtidigt möjligt för det aktuella landets myndigheter att beivra det brott som har begåtts.

I några få fall kommer inget att hända och då kan det bli aktuellt att blockera en server. Men om svenska myndigheter inte kan få främmande länders myndigheter att samarbeta alls är frågan om man inte i så fall kommer att tvingas censurera hela länder. Och att stänga av ett helt land från nätet är ett stort steg att ta.

Det stora problemet när det gäller illegalt material är dessutom inte de nätverk som existerar i ICANN:s namnsystem, utan de dolda nätverk som inte går att se för vanliga användare. Och även här krävs det att polisen angriper själva källan till problemen genom internationellt samarbete. Men sådant arbete är mer tidskrävande och förutsätter ofta infiltration av de hemliga nätverk som styr den brottsliga verksamheten.

För tillfället verkar myndigheterna ha närmast motsatt strategi. Genom att dölja de olagligheter som pågår på nätet för vanliga användare undviker man att ta tag i problemet. Om ingen "vanlig" användare ser olagligheterna kommer ingen att anmäla brotten som begås och då blir det mindre att göra. En bekväm lösning för myndigheterna, men inte så bra för dem som drabbas av den internationella gränsöverskridande brottsligheten.

NC TD1 TD2 

Kommentarer till detta inlägg







Fler inlägg ...