::: Den hälsosamme ekonomisten - en blogg om ekonomi, politik och teknik :::

Har tidigare skrivit om att regeringen höjer utgiftstaket med 52 miljarder kronor till 2017. Nu visar det sig att detta inte räcker. Enligt Dagens Industri överväger regeringen dessutom att införa en investeringsbudget.

Tanken med en investeringsbudget är att de ekonomiska incitamenten för att göra långsiktiga investeringar ska bli starkare och att incitamenten för att använda pengarna för konsumtion ska minska. Det är som när Odysseus band sig vid masten för att inte lockas av sirenernas sång - fast tvärtom, om ni fattar.

Om regeringen investerar i att bygga en tunnel genom Hallandsås behöver man alltså inte ta det ekonomiska ansvaret för beslutet, utan kan sprida ansvaret över de kommande 15 mandatperioderna - eftersom avskrivningstiden kan vara upp till 60 år.

Men - som valet av exempel antyder - det finns ett problem med att en regering som fattar ett korkat investeringsbeslut inte beöver ta de ekonomiska konsekvenserna av beslutet. Att statsbudgeten inte följer samma principer som ett företags budget har en förklaring - det gör nämligen inte mandatperioderna heller.

Möjligheten för företag att skriva av investeringar har ett helt annat syfte - att fördela kostnader och intäkter jämnt över investeringens livslängd. Eftersom företaget värderas med utgångspunkt i förväntade finansiella flöden under all överblickbar framtid är det rimligt att skriva av investeringar över lång tid. Om företaget investerar fel återspeglas det omedelbart i aktiekursen.

Det är däremot inte rimligt att skriva av politiska investeringar över en sextioårsperiod. Skälen är många, bland annat att mandatperioderna endast är fyra år och att en felinvestering ska bestraffas av väljarna vid nästa val - en tidpunkt som befinner sig högst fyra år bort. Men om politikerna får möjlighet att inteckna sina politiska motståndares mandatperiod är det självklart att de tar chansen. Vi kommer då få se fler tunnlar genom Hallandsås, fler Norrbotniabanor, fler politiska prestigeprojekt med ringa samhällsekonomiskt värde.

Kan politiker då inte redan i dag låna för att finansiera investeringarna? Jo, det kan de. Och det är därför vi lägger så stort fokus på överskottsmålet. Vi vet alla att politikerna vill använda så mycket pengar som möjligt, eftersom investeringar och ökade offentliga utgifter kan locka väljare. Men de får inte bryta mot budgetreglerna, så om överskottsmålet ska uppfyllas måste de väga olika utgifter mot varandra.

Med en investeringsbudget kommer de att kunna kringgå utgiftstaket. Att Hallandsåstunneln inte ger den samhällsekonomiska avkastning som vi borde förvänta oss är då de kommande 15 regeringarnas problem - ansvaret sprids ut över tid.

Om regeringen däremot blir tvungen att skaka fram 20 miljarder för att finansiera ett misslyckat projekt lär man tänka sig för innan. Att varken den svenska eller den grekiska regeringen i normalfallet får använda kreativa bokföringsmetoder har en förklaring - att den möjligheten väldigt ofta missbrukas.

Så endast om vi hyser det allra största förtroende för våra politiker och aldrig för ett ögonblick tror att de skulle välja egennyttan framför allmännyttan bör vi ge dem tillgång till instrument som gör det möjligt att kringgå utgiftstak och överskottsmål. Har vi så stort förtroende för den nuvarande regeringen? Ja, men då så - då är det bara att köra på.

Kommentarer till detta inlägg












I romanen Against the wind beskriver science fiction-författaren Arthur C Clarke hur den mänskliga civilisationen plötsligt, på något oförklarligt sätt, har gått tillbaka till stenåldersnivå efter mi…

Kommentarer till detta inlägg






Världshälsoorganisationens varning för att dricka kamelurin trendar på Twitter och Facebook. Förmodligen är det fördomar mot urinvånarna som ligger bakom nyheten, tänker jag. Men döm om min förvån…

Kommentarer till detta inlägg











Fler inlägg ...