Den hälsosamme ekonomisten

::: Den hälsosamme ekonomisten - en blogg om ekonomi, politik och teknik :::

En genomgång av aktivt förvaltade aktiefonder visar att bara fyra av 94 når en avkastning som är större än index. Den aktiva förvaltningen är med andra ord att slänga pengarna i sjön. Affärsidén kan liknas vid de begravningsförsäkringar som var vanliga på 1800-talet och vars affärsidé var att garantera en värdig begravning av familjeförsörjaren när denne avlidit (vilket förstås inte var helt ovanligt). För några pennies i månaden skulle familjehedern bevaras - begravningsgästerna skulle kunna bjudas på skinksmörgåsar och begravningen skulle ske i en riktig kista, ingen trälåda. Eller det var i alla fall vad försäkringssäljarna sade när de kom på besök.

Men i nio av tio fall fick familjen ingen nytta av försäkringen, eftersom de flesta av olika skäl inte betalade försäkringspremien. De över tid inbetalade beloppen gick därmed förlorade, och bidrog i stället till att försäkringsbolagen kunde anställa fler säljare och göra större vinst. För de fattiga arbetarna hade det förstås varit mycket bättre att spara en slant på ett vanligt bankkonto.

De aktivt förvaltade fonderna kan betraktas som den moderna tidens begravningsförsäkringar. De säljs med argumentet att bankens förvaltare är så mycket mer kunniga än vanliga människor. Och visst är dom mer kunniga. Dom vet exempelvis - till skillnad från vanliga småsparare - att den aktiva förvaltningen inte kan täcka sina egna kostnader.

Moraliskt finns det kanske grader i helvetet. Det är måhända värre att utnyttja okunskapen hos fattiga industriarbetare i 1800-talet Storbritannien än att utnyttja okunskapen hos svenska småsparare. Men affärsidén är densamma: Vi vet mer än du, du litar på oss, vi lurar dig.

Kommentarer till detta inlägg



























Fler inlägg ...