1967

Jag heter Mattias Lundbäck och föddes 1967 i Askersund, men är huvudsakligen uppväxt i Arvika. Det var också i Arvika som jag första gången kom i kontakt med ämnet nationalekonomi vid en utlokaliserad universitetskurs. Innan dess hade jag hyst planer på att ägna mig åt teknik, datorer eller naturvetenskap.

Så här i efterhand är jag glad över att det blev nationalekonomi. Kände nästan omedelbart att det här med kurvor och diagram passade mig som hand i handske. Efter ekonomlinjen vid Högskolan i Karlstad blev det forskarstudier i Göteborg. Det var också där jag träffade min handledare Lars Söderström.

1996

Min handledare var specialist på socialförsäkringar och det som brukar kallas "Public economics". Själv valde jag en något annorlunda inriktning. Hade länge funderat på varför sjukvården ofta organiserades enligt planekonomiska principer. Det här var ju strax efter Berlinmurens fall och kommunism var inte på modet.

Så jag valde att ägna min doktorsavhandling åt sjukvårdens organisation och styrning. Som teoretisk utgångspunkt använde jag regleringsekonomernas bibel, "A Theory of Incentives in Procurement and Regulation", av Jean Jaques Laffont och Jean Tirole.

Under mina forskarstudier hade jag även förmånen att vara med i ett större forskningsprojekt om schizofreni, det så kallade OTP-projektet. Min uppgift i projektet var att beräkna de samhällsekonomiska kostnaderna för sjukdomen. OTP-projektet gav en unik inblick i hur sjukvården fungerade (och inte fungerade) som har varit värdefull att ha med sig allt sedan dess.

2000

Efter forskarstudierna kände jag för att göra något annat ett tag. Hade hört att Svenska Dagbladets ledarsida sökte någon form av ekonom. Så jag hörde av mig och fick pröva på någon månad under sommaren.

Därefter blev jag fast anställd på ledarsidan och skrev där mycket om politik och ekonomi i allmänhet. Även detta var en utvecklande tid då jag fick chansen att utveckla formuleringskonsten under Mats Johanssons ledarskap. Diskussionen med kollegorna Claes Arvidsson, Maria Abrahamsson och Per Ericson var alltid givande.

2003

Valde 2003 ändå att gå vidare till politiken. Anders Borg hade just blivit kanslichef på moderaternas riksdagskansli och det här var början på stora förändringar i partiet. Det kändes intressant att få vara med i utvecklingsarbetet av moderaternas politik. Först internt i partiet och sedan i Allians för Sverige. Kan som parentes nämna att jag alltid varit en moderathangaround och var mellan 1993 och 1995 viceordförande för Fria Moderata Studentförbundet.

Arbetade på riksdagskansliet för Cristina Husmark Pehrsson, som då var moderaternas socialpolitiska talesman. Det var en givande och intressant tid. Hade också förmånen att arbeta som en av sekreterarna i Allians för Sveriges välfärdsgrupp, som leddes av Maria Larsson. Moderaterna representerades i gruppen av Kristina Axén Ohlin, som var 2:e vice ordförande i partiet.

2006

Hösten 2006 vann Allians för Sverige valet. Cristina Husmark Pehrsson blev socialförsäkringsminister och Maria Larsson blev äldre- och folkhälsominister. Till att börja med arbetade jag på Rosenbad som samordnare av socialpolitiska frågor.

Efter ett tag gick jag dock över till socialdepartementet och började som politiskt sakkunnig i socialförsäkringsfrågor. Detta är min nuvarande arbetsplats och jag trivs utmärkt med att åter arbeta för Cristina.